En ensam röst ropar ut ”Sabah-ul-khair” och eleverna besvarar hälsningen i kör.
I början av varje språklektion på Wilhelm Ferdinand Schüßler-skolan i Düsseldorf i Tyskland ber läraren Nick Kyriakidis olika elever att säga ”god morgon” på sitt hemspråk. Den här morgonen är språket, som så ofta nuförtiden, arabiska.
Mångfalden i klassrummet återspeglar de senaste förändringarna av befolkningsstrukturen i Tyskland och Europa. Strömmen av invandrare och flyktingar de senaste fem åren har varit stor; den största sedan andra världskriget. Många har tvingats fly från oroligheter och krig i Mellanöstern, vilket har lett till en ny problematik för alla lärare: utöver att överbrygga språkskillnader måste de även hantera olika alfabet. I en del fall har de nyanlända aldrig förut satt sin fot i ett klassrum.
För Nick Kyriakidis, 47, och hans kollega Sinaan El Haq Hadjeri, 31, som turas om att undervisa klassen olika dagar, är iPad ett av deras effektivaste verktyg för att överbrygga språkklyftorna.
– Barn blir försiktiga när de är rädda att göra misstag, säger Kyriakidis. Om vi försöker minska den rädslan blir det mycket lättare för dem att samarbeta, eftersom de då inte har något att förlora.
– Med iPad … det blir på ett annat sätt än när de skriver någonting [på papper] och jag kommer med min rödpenna och rättar fel, säger Hadjeri.
Av skolans runt 325 elever, som kommer från 39 olika länder, har cirka 20 procent Deutsch als Zweitsprache (DAZ), alltså tyska som andraspråk. Av de sju eleverna på dagens lektion kommer fyra från Syrien och de övriga tre från Afghanistan, Irak och Kenya.
Sedan skolan inledde sitt en-till-en-program med iPad, vilket innebär att varje elev har tillgång till en egen iPad, har 100 procent av eleverna tagit examen. Det innebär en ökning på över 20 procent. Och allra tydligast är skillnaderna för DAZ-eleverna.
Det gäller även Medina Ibrahim, 13, och hennes bror Mohammed, 16, som kom till Tyskland med sina föräldrar och två småsyskon. Deras flykt från Aleppo i Syrien tog dem genom Turkiet innan familjen slog sig ner i Düsseldorf.
Medina säger att hon kände sig väldigt ensam i början eftersom hon inte kunde någon tyska över huvud taget och det var svårt att få vänner.
Under året som gått har Medina, hennes bror och de andra eleverna i klassen arbetat med sina iPad-enheter varje dag, bland annat med ett antal lektioner som Kyriakidis har skapat med Keynote. I dag sätter Medina ihop en mening med korrekt ordföljd och använder röstinspelning för att tala in den på tyska på sin iPad. På så vis kan hon och andra eleverna själva öva på att uttala de främmande orden, utan att någon annan hör och i sin egen takt.
Skolor runt om i Europa hittar hela tiden nya sätt att använda Apple-teknik som hjälper lärare och elever att samarbeta och kommunicera.
”Jag vill att de ska se mig som någon som har uppskattat, undervisat och inspirerat dem. Någon som hjälpt dem att nå sina mål.”
På skolan Daniel Argote i Pau i Frankrike får eleverna med sig videolektioner hem som deras lärare spelat in på iPad, och nästa dag går de igenom sin ”hemläxa” på lektionstid. På det sättet kan elever vars föräldrar inte talar franska flytande lära sig mer både i och utanför klassrummet.
På Stenkulaskolan i Malmö, där 98 procent av eleverna har svenska som andraspråk, har lärarna sett en 80-procentig förbättring av matematikbetygen sedan de började skicka med eleverna liknande instruktionsvideor hem, inspelade på svenska av en lärare.
Och på skolan St. Cyres i Penarth i Wales höjde 2018 års avgångsklass med engelska som andraspråk, som arbetat med iPad, sina betyg med i genomsnitt 3,8 poäng – och presterade därmed för tredje året i rad bättre än avgångseleverna med engelska eller walesiska som modersmål.
I maj presenterade Apple sitt samarbete med Malala Fund och yrkesskolan Simplon kring undervisning i programmeringsspråket Swift för underprivilegierade samhällsgrupper i Frankrike, med särskilt fokus på unga invandrarkvinnor. Apples Alla kan koda-kursplan bidrar med alla de praktiska kunskaper de behöver för en karriär inom mjukvaruutveckling. Apple bidrar med medel till rekrytering och utbildning av lärare, och även med enheter såsom iPad.
Nick Kyriakidis och Sinaan El Haq Hadjeri säger att de önskar att de hade haft tillgång till dagens teknik och stöd när de själva var yngre. Båda kom till Tyskland som barn utan att kunna tala språket och vet därför precis hur isolerad man kan känna sig på en ny plats. Det är också en av anledningarna till att eleverna har så otroligt starka band till de båda lärarna – och känslan är ömsesidig.
– Jag ser dem som mina barn, säger Sinaan El Haq Hadjeri, som flera gånger kommit till skolan och upptäckt att en elev saknats, och först senare fått reda på att familjen blivit utvisad. Jag vill att de ska se mig som någon som har uppskattat, undervisat och inspirerat dem. Någon som har hjälpt dem att nå sina mål – det var vad jag själv önskade mig, men aldrig fick. Någon som säger till dig … ge inte upp, det kommer att ordna sig.
Under det senaste året har Medina och Mohammed lärt sig så mycket att det här kommer att bli deras sista DAZ-termin med Nick Kyriakidis och Sinaan El Haq Hadjeri. Nyligen höll Medina en presentation om Napoleon på historialektionen, skapad i Keynote och framförd helt på tyska. Hon vill så småningom bli ingenjör och hennes bror vill bli farmaceut.
Via en tolk säger Medina att hon visserligen var lycklig hemma i Syrien, men nu, här i Tyskland, är hon både lycklig och trygg.
Bilder från Wilhelm Ferdinand Schüßler-skolan
