Heidelberg Materials ansöker om miljötillstånd att bygga en av Europas största CCS-anläggningar (Carbon Capture and Storage) för infångning av koldioxid vid cementfabriken i Slite. Ansökan omfattar även tillstånd att bygga om Slite hamn för att möjliggöra transport av infångad koldioxid. Med biobaserade bränslen och koldioxidinfångning ställs fabriken om för att tillverka cement med noll nettoutsläpp med möjlighet att skapa en betydande kolsänka. Satsningen minskar Sveriges koldioxidutsläpp med 4 procent.

I Slite tillverkas cirka tre fjärdedelar av det svenska behovet av cement. För att den svenska samhällsbyggnadssektorn ska kunna ställa om, krävs att dess viktigaste insatsvara, cement, tillverkas utan påverkan på klimatet.

Heidelberg Materials går nu vidare i utvecklingen av en CCS-anläggning vid cementfabriken i Slite och lämnar idag in en ansökan till Mark- och miljödomstolen om att kunna fånga in de utsläpp som genereras vid tillverkningen av cement. Här ingår även en kraftfull ökning av bränslemixens bioandel och att genom nya material fortsätta utveckla klimatförbättrade cementprodukter i stor skala.

CCS är en avgörande metod för att cementindustrin ska nå hela vägen till noll nettoutsläpp. Heidelberg Materials kommer att kombinera CCS-teknik med en högre andel biobaserade bränslen än någon annan cementfabrik i Europa.

Tack vare flera innovationer som introduktion av en helt elektrifierad aminbaserad infångningsprocess, en landbaserad kompressions- och förvätskningsteknik samt storskalig effektiv energiåtervinning kommer den planerade anläggningen i Slite sakna motstycke i branschen.

– Slite CCS är innovation i absolut global framkant. Här driver vi teknisk utveckling för att på allvar lyckas skapa storskalig cementtillverkning i klimatmässig framkant. Med hjälp av biobaserade bränslen når vi bortom netto noll och skapar en betydande kolsänka, säger Karin Comstedt Webb, vice vd Heidelberg Materials Sverige.

Den infångade koldioxiden omvandlas från gas till vätska genom nedkylning och trycksättning. Därefter lastas den på specialbyggda fartyg med slutna tankar för vidare transport till platser för permanent geologisk lagring.

Flera lagringsplatser är under utveckling i Nordsjön som kan vara aktuella för att lagra koldioxid från Slitefabriken från 2030. Lagringen sker på kilometerdjup i berggrunden där koldioxiden över tid omvandlas till mineral och blir en del av berggrunden.

För att möjliggöra angöring av de fartyg som ska frakta den infångade koldioxiden behöver den befintliga hamnen och hamninloppet i Slite breddas och göras djupare. En ny pir kommer anläggas för att säkerställa en effektiv logistik för transporterna.

– Allt fler grundläggande bitar faller nu på plats för omställningen av en av Europas största cementfabriker. Frågan om koldioxidfrakt över gränser är löst, utbyggnaden av elnätet på och till Gotland fortlöper snabbt, och efterfrågan på produkterna ökar. Därför känns det glädjande att vi idag tar ett stort steg mot att möjliggöra för stora delar av svensk samhällsbyggnadssektor att bygga i betong utan klimatavtryck redan från 2030, säger Karin Comstedt Webb, vice vd Heidelberg Materials Sverige.

2030 kommer Heidelberg Materials tillverka cement med noll nettoutsläpp av koldioxidutsläpp, med förutsättningar till negativa utsläpp. Fullt utbyggd kommer CCS-anläggningen i Slite fånga in upp emot 1,8 miljoner ton koldioxid årligen, vilket idag motsvarar 4 % av Sveriges totala koldioxidutsläpp. Satsningen i Slite är en vidareutveckling och uppskalning av CCS-satsningen i Brevik, där Heidelberg Materials Norge etablerar världens första CCS-värdekedja i industriell skala inom cementindustrin.

Fakta CCS

CCS, så kallad Carbon Capture and Storage, innebär avskiljning, infångning och lagring av koldioxid. CCS är en teknik som används för att fånga in och lagra koldioxid från processer som släpper ut koldioxid såsom kraftverk, förbränningsanläggningar eller processindustrier. Med hjälp av CCS-teknik fångas koldioxiden in i stället för att släppas ut i atmosfären. Den infångade koldioxiden omvandlas till flytande form genom att kylas ner och trycksättas. Därefter transporteras den till permanenta lagringsplatser djupt ner i berggrunden. Över tid binder koldioxiden till berggrunden och återgår till ett kalkstensliknande material.