De uråldriga stenbilderna i Tanum är fyllda av gåtor som väcker fantasin till liv. För att bevara dessa skatter för framtiden och ge forskarna nya möjligheter skannas de till 3D. Vilken teknik passar bäst? Ett samarbete mellan historiker och ingenjörer besvarade frågan genom att testa instrumenten på hällarna.

De märkliga hällristningarna i Tanum har legat under bar himmel i över två tusen år.

Där berättar bronsåldersmänniskorna om sina liv i myllrande bilder av spensliga människor, långa båtar och säregna figurer. Hällristningarna utsågs av Unesco 1994 till världsarv. Bilderna ska inte bara tala till oss utan även till kommande generationer. Därför är det viktigt att bevara dem.

       ­­-­­­ Det pågår en nedbrytning av dem, säger Henrik Zedig som är antikvarie vid länsstyrelsen i Västra Götalands län. Orsaken är försurning och att klimatet förändras.

Dokumentation under sekler

Området i Tanum omfattar 617 hällristningspaneler. Under årens lopp har man på olika sätt dokumenterat dem och det startade redan på 1700-talet. Man har ritat av bilderna och med olika tekniker som frottage försökt överföra bilderna till papper. De har även blivit ifyllda med röd färg för att göra dem tydliga för besökarna vid hällen. Men det är enbart en bråkdel som färgats.

       Kritor, färger och papper tillhör det förgångna. I dag krävs en helt annan teknik för att dokumentera bildmaterialet. Tanken är att överföra ristningarna till digital form så att de blir tillgängliga för forskare och intresserade och att länsstyrelsen ska kunna följa slitningen över tid. Men vilken teknik lämpar sig bäst? För att ta reda på detta startades ett projekt där länsstyrelsen i Västra Götalands län, MLT Maskin & Laserteknik och Svenskt Hällristnings Forsknings Arkiv vid Göteborgs universitet deltog. Man utvärderade tre tekniker; fotogrammetri, skanning med vitt ljus och skanning med röd laser.

       – Vi ville veta hur bra tekniken svarade mot noggrannhet, användarvänlighet och effektivitet.

Smidig handhållen skanner

Fotogrammetri visade sig vara en omständlig metod som inte är särskilt effektiv.

       – Resultatet får inte samma höga upplösning som med skanning, berättar Kristofer Axelsson som är sälj- och applikationsingenjör på MLT som deltog i projektet. Ljusförhållanden spelar in och dokumentationen sker inte i realtid och kan komma att behöva kompletteras. Då måste man åka ut igen.

       Segrare i denna utvärdering var rödlasern HandyScan 700 från Creaform och Kristofer berättar hur arbetet med denna teknik gick till. Utvärderingen genomfördes i augusti i år på 17 utvalda hällristningspaneler, ungefär ett 25-tal olika ristningar.

       – Arbetet började med att referenspunkter sattes ut på hällen, fortsätter Kristofer. Sedan svepte jag med en handhållen skanner över ristningen. På en datorskärm intill växte hällen fram i digital form. Då syntes det också hur väl området avtäcktes och det blev också ett snabbare flöde i insamlandet när ristningarna skannades en efter en.

       Anledningen till att man valde en handhållen skanner är för att den ger en högre noggrannhet än en skanner som är monterad på ett stativ.

Stor detaljrikedom

Varje skanningsplats rengjordes noggrant från växtdelar och annat för att eliminera felkällor och få en så ren yta som möjligt.

       – Ändå kunde ett barr synas i skanningsbilden. Små detaljer som inte är synliga för blotta ögat träder fram. Det visar på skanningens stora detaljrikedom. Vi lade på släpljus för att skapa kontraster på ristningarna och på så sätt öka bildkvaliteten.

       Under en vecka testades utrustningarna under fina väderförhållanden. Om det hade regnat hade skanningarna skett under tält för att vätan inte skulle påverka hällen och därmed resultatet. Det är mycket små variationer i själva ristningen som utgör bilden. Dessa fångades in av skannern i ett enormt flöde av punkter som skickades mot hällen, 480 000 mätbara punkter i sekunden. Med andra ord blev precisionen mycket hög i arbetet med en noggrannhet på 0,06 mm per meter.

       Den omfattande datamängden, noggrannheten och att man kunde klara av allt i en enda skanning bidrog till att rödlasern blev det bästa teknikvalet. Senare kommer denna metod att användas när alla hällar i Tanum skannas. Med tanke på den stora mängden är det viktigt att det sköts på ett effektivt och kvalitativt sätt.

Ristningar i 3D

Hällristningarna blir till digitala 3D-modeller och kan användas för olika syften och områden. Henrik Zedig berättar att bilderna kan göras tillgängliga via en plug in till en webbläsare där man kan vrida och vända på bilden. En annan variant är att ladda ner materialet i form av en 3D-pdf. Man ska också kunna ladda ned hela filen för att forska.

       På detta sätt kommer hällristningarna att bevaras i digital 3D-form för framtida generationer. Forskarna får ett rikt bibliotek från bronsåldern och vi kan så småningom förstå dessa människor bättre som en gång ristade dessa egendomliga bilder.

 

Love Janson