Osebergaskeppet från vikingatiden hittades 1903 i en gravhög på Osebergs gård utanför Tönsberg i Norge. Osebergaskeppet från år 830 och de föremål som hittades var ytterligt väl bevarade tack vare att man hade täckt föremålen med en lerhaltig och syrefattig jord.
Bland de välbevarade träföremålen fanns skeppsutrustning, gårds- och arbetsredskap, vävstolar, köksutrustning, textilfragment och rester av en bildväv, sängar, kistor samt en vagn och fyra slädar.
Träföremålen behandlades med alun för att bevaras men sådana träföremål hotar nu att gå förlorade. Den konservering med alun som de ursprungligen fick har istället visat sig vara nedbrytande över tid.
Av denna anledning har Kulturhistoriskt Museum i Oslo startat ett projekt som heter ”Saving Oseberg” vilket har nyligen startats där dessa alunkonserverade träföremål skall dokumenteras tredimensionellt. Genom 3D dokumentationen vill man säkra att föremålen kan repareras eller återskapas som kopia. Totalt sett är det omkring 200 föremål som har blivit alunkonserverade och flera av föremålen består av flera delar.
Hitintills har Kulturhistorisk Museum dokumenterat föremålen med traditionella metoder som teckningar, fotografier, utgrävnings- och restaureringsnoteringar etc men även provat på 3D-scanning. Nu tas ett stort grepp med ett nytt projekt att 3D-scanna alla dessa föremål.
Detta projekt har två mål:
- Utföra en 3D-scanning av de alunkonserverade föremålen
- Sortera, scanna, arkivera och göra tillgängligt originalnoteringar från utgrävningen
För att lyckas med projektet arbetar bland annat 3 personer med olika bakgrund, en träskärarmästare, en fotograf och en konservator, heltid med scannerutrustningen eftersom dessa personer vet vad det krävs för resultat för att kunna återge och finna nya bruksområden för de inscannade föremålen. Eftersom föremålen är ömtåliga måste arbetet gå systematiskt tillväga. 3D-scanningen utförs med en ATOS Compact Scan 5M och TRITOP.
Redan nu berättar träskärarmästaren Bjarte Aarseth ”vi är nu i stånd att framställa data på föremålen som vi tidigare bara kunnat drömma om tack vare den hjälp vi får av scanningsutrustningen, dessutom är det en stor fördel att våra konservatorer kan arbeta med de resultat vi tar fram i gratisprogramvaran GOM Inspect”
Bjarte nämner också som exempel att de har funnit nya detaljer på en stol de har scannat, vilka de inte sett tidigare på originalet. De har funnit stiftmärken efter textil som har gått runt ryggstödet. Detta är en ny upptäckt att Vikingarna ville ha fina och bekväma möbler.
De 3D-scannade föremålen skall i framtiden vara grundlag för presentation på webben, 3D PDF, nedladdningsbara OBJ filer av varje föremål, 3D printning, utarbetande av dokumentationshandlingar, mätning av om föremålen ändras över tid och kopiering av föremålen i en CNC fräs.
STL formatet kommer att vara lagringsformatet för föremålen inför framtiden.
Vikingskipshuset, slede fra Oseberg © Kulturhistorisk museum, Universitetet i Oslo / Eirik Irgens Johnsen
