Fönsternischer, smygar, vindlande sneda trappor och komplexa tak. Ibland ett slott. Ibland en masugn eller en kyrka. Det är verkligheten för Björn Norman. Den verkligheten och honom vill vi veta mer om.

 

Arkitekten Björn Norman ritar hus med ArchiCAD. Lite mer spännande är kanhända att han börjat med ArchiCAD på senare tid, efter rätt många år i arkitektkarriären. Det är också lite mer spännande att höra om hur han, som erfaren arkitekt med framför allt de mycket speciella projekt han brukar arbeta med, upplever att använda ett sådant ritverktyg som ArchiCAD.

Björn har varit företagare under hela sin yrkeskarriär. Han startade ett arkitektkontor tillsammans med två kamrater i Eskilstuna 1976ch genomförde bland annat en hel del jobb åt Reinhold Gustafsson som då var en stor byggaktör i Stockholm. Han lärde sig en hel del om byggbranschen via de jobben, något som han har haft nytta av under hela sitt hittillsvarande arbetsliv. Tunagruppen hette arkitektföretaget på den tiden. Senare, genom ett samgående 1997, ingick Björn i konstellationen AQ arkitekter under en tid. Men 2005 var det dags att bryta sig loss igen och ännu en gång bli helt egen. Nu driver han Björn Norman arkitektkontor med kontoret placerat i Kvicksund – alldeles nära Mälaren mellan Eskilstuna och Västerås. Vi träffar honom en eftermiddag på ett café vid Slussen, på språng efter ett annat Stockholmsmöte.

Pilotprojekt på hemmaplan
Under AQ-tiden började Björn fundera på vilket ritverktyg för 3D som han skulle välja som sitt, samtidigt som AQ arkitekter också höll på att göra samma slags val. Det gjordes långa undersökningar, tester och jämförande studier och till slut valde AQ arkitekter. Det gjorde Björn också, men kom inte alls fram till samma verktyg som de andra gjorde. För Björn kändes ArchiCAD bäst. Det blev naturligt för Björn att köra just ArchiCAD när han sedan lämnade AQ arkitekter för att starta eget arkitektkontor igen.

Alldeles i början av det egna kontorets verksamhet gick Björn en kurs i ArchiCAD också, men tyckte att han inte fick till det riktigt på en gång. Men han kämpade på och försökte lära sig själv en del under resans gång. Under tiden jobbade han vidare på traditionellt vis då han kände att han inte riktigt kunde leverera de ritningar han behövde via ArchiCAD ännu. Fortfarande finns anteckningsboken och det rutade papperet med i processen ibland. Och arkitektdarret på blyertspennan. Björn har kvar lite analoga aktiviteter i sin tillvaro. Hela livet går inte att beskriva i bara ettor och nollor.

Sedan köpte han en kundanpassad cadkurs – ”ArchiCAD för självlärda” – plus att han dessutom skaffade sig en kille som påstod sig kunna ArchiCAD till kontoret som stöd. Bara det att ha någon där som man i teorin kunde fråga gav den trygghet som Björn behövde för att komma loss, tycker han. Ibland visade det sig faktiskt att Björn kunde till och med mer än sin ”cadfadder”. Möjligen kan det förstås ha varit inbillning eller självbedrägeri. Sakta men säkert började Björn få till ritandet i ArchiCAD så att han kände att han kunde börja projektera på riktigt i det.

Som första projekt från ax till limpa valde Björn ombyggnaden av det egna huset som också innehåller hans kontor. Det kändes bra att ha ett pilotprojekt lite vid sidan av de vanliga leveranserna, och på hemmaplan, för att verkligen kunna lära sig hur man får till alla ritningar och illustrationer.

Problemet med punktmoln
Björn jobbar mycket med riktigt gamla hus, renoveringar och restaureringar. Rena rekonstruktioner kan det också bli ibland.

När man jobbar med historiska byggnader är det viktigt att få till alla mått och detaljer på ett bra sätt. Björn hade ett projekt för ett antal år sedan där ett välkänt konsultföretag skulle mäta upp en byggnad digitalt med hjälp av så kallade punktmoln. Att mäta upp digitalt med punktmoln visade sig inte vara optimalt alla gånger. Det blir en massa i princip korrekta punkter förstås, men sedan måste de ju tolkas om till vettiga detaljer. Särskilt med så pass gamla byggnader som Björn har hand om är det oerhört viktigt att de riktiga detaljerna beaktas. Åratal av målningar och ommålningar, förslitningar och andra förändringar kan ibland dölja den rena detaljen eller den ursprungliga formen på profiler och liknande byggnadsdelar. Uppmätningar med punktmoln plockar upp en viss slags verklighet, men inte alltid den som arkitekten behöver, tycker Björn.

– Det må vara sant – men så vill det inte se ut, säger Björn med emfas.

Han lärde sig en viktig sak av den kända restaureringsarkitekten Ove Hidemark att slänga alla profilmallarna och i stället lita till att använda sina egna ögon och även fingrarna. Björn använder traditionell uppmätning med tumstock och lasermätning – kombinerat med handgjorda skisser över hur profilen egentligen vill se ut. Planen mäts förstås in i trianglar för att låsa måtten till varandra. Av Hidemark lärde han sig också att mäta in de mått man kan mäta och faktiskt ser. Att det inte är någon vits att försöka gissa sig till de för ögat osynliga hålmåtten då de är täckta av diverse karmar, foder eller annat listverk. Björn arbetar med andra ord med de klassiska arkitektsätten för hur man ska få grepp om en byggnad och dess detaljer. Men med en särskild metodik som det är viktigt att alla på kontoret konsekvent jobbar efter. Annars kan det förstås gå väldigt snett.

Snett ja. Ofta behöver Björn hantera byggnader som verkligen inte är speciellt raka. Ett roligt exempel på ett sådant projekt var en om- och tillbyggnad av en masugn till arkiv och forskningsfacilitet i Åkers Styckebruk i centrala Sörmland. Det fanns många konstiga nischer att hantera där och det ställde verkligen höga krav på att hålla tungan rätt i mun vid projekteringen. Men det gick väldigt bra till slut och hela projekteringen kunde genomföras i ArchiCAD.

Björn blev 1989 också tillfrågad av Hidemark om han ville vara slottsarkitekt för Strömsholms slott, som ligger i Hallstahammar, vilket han förstås tackade ja till. Där blir det en del projekt då och då. Det kan handla om fasadrestaureringar till exempel. Slottet är ett av de byggnadsverk som förvaltas av Statens Fastighetsverk(SFV) och SFV har ett stort antal slott under sitt paraply. Stockholms slott är också ett av dem. Alla slottsarkitekterna brukar samlas då och då för att utbyta erfarenheter, vilket Björn uppskattar mycket.

Björn gör också en del arkitektarbeten åt Svenska kyrkan. Bland annat håller han på med ett ombyggnadsprojekt av Vårfrukyrkan i Enköping, en kyrka med anor från 1100-talet. Ett annat projekt är renoveringen av Lilla Malma kyrka som ligger ganska centralt i Malmköping mitt i Sörmland.

Han håller nu också på med en ren rekonstruktion av en gammal byggnad på Ekerö där nästan bara grundmurarna återstår av den ursprungliga byggnaden.

Programmet på Normans vis
Björn använder sig av ren ArchiCAD och använder skissverktyget mycket och gör illustrationer snabbt. Han tycker programmet är extremt lättjobbat och känner sig väldigt nöjd med hur det betett sig hittills. Björn använder också mycket JPG-bilder i sina redovisningar och kan lätt infoga dessa med ArchiCAD till ritningarna. Kontoret levererar ofta material till andra i DWG och förstås även i PDF. SFV vill gärna ha allting levererat i DWG – på sitt sätt förstås – och Björn känner att han nog skulle behöva en uppdaterad startfil för att fixa till dessa leveranser på bästa och smidigaste sätt.

Björn har valt att lägga de ofta mycket komplexa fasadmönstren som skrafferingar och han skuggar sina fasader med en svagt grå skugga. En skuggning som troligen är lite mer finstämd än vad som brukar vara vanligt.

Trapporna brukar vara mycket komplexa i den typen av byggnader som Björn oftast arbetar med. Det handlar ofta om svängda vagnstycken och andra väldigt speciella detaljer som Björn måste få till. Han använder trappverktyget Stairmaker en del men gör mycket egna inställningar och ibland bygger han upp trapporna med bjälklagselement för att kunna ge byggnaden exakt den karaktär som behövs.

Taken och hur dessa blir i kombination med takfötterna är ett annat kapitel där Björn fått göra speciallösningar för att få det som han vill ha det. De speciella byggnaderna gör ibland att standardsättet att använda takverktyget inte är optimalt. Ibland behöver taket delta i två olika våningsplan och ibland är det nödvändigt för Björn att helt enkelt skilja på det inre av taket och själva takfoten för att få till en bra lösning som kan omsättas i lämpliga ritningar.

Men vad tycker han egentligen om ArchiCAD som verktyg då?
– ArchiCAD gör jobbet som arkitekt roligt. Programmet tillför något också förutom att vara ett rent verktyg, menar Björn.
På frågan om vilket nästa sak som Björn vill sätta tänderna i svarar han att Shellverktyget nog är nästa grej och verkar lovande. Han ser framför sig att han ska kunna göra en del spännande saker med det. Kanske skulle det kunna gå att tillverka dockor till balustrader med Shell. Björn känner dock att han skulle behöva lite stöd här.

Finns det något som Björn tycker skulle vara bra för honom i hans arkitektarbete och där ArchiCAD skulle kunna utveckla något för att ge just honom lite extra i projekten?
– Att programmet skulle klara smygar på både insidan och utsidan av fönstren vore ju förstås en bra sak, avslutar Björn med ett leende.

 

Text/bild: Hans Loord/B Norman arkitektkontor